Jag har under många år velat vandra i Norge och i år blev det äntligen av. Efter en del research valde vi att åka till Trysil där vi inkvarterade oss i en superfin lägenhet, som tillät oss att ha med vår hund Frasse. Det var nämligen ett av villkoren, att Frasse skulle få vara med och testa att vara i fjällen mitt i sommaren.
Vandringslederna var fina och bra markerade och hann med flera stycken olika och lyckades vandra både i dugg- och ösregn. Oftast var det bara mulet vilket var perfekt. Vi hade med oss matsäck och fick njuta av de härliga vidderna.
Frasse njöt också, men valde att gå bredvid spången på de ställen då det fanns.
Trappa i sten
På en av lederna fanns det till och med en trappa byggd i sten, som var otroligt vacker. Svårt att förstå hur någon kunnat bygga den, så högt upp på toppen.
Att klura ut nya scener
En av de saker som jag verkligen uppskattar med att vandra är att få sjunka in i en lunk och bara sätta en foten framför den andra, hitta en lagom takt och låta tankarna få vandra fritt. Det oftast då, som jag vrider och vänder på olika scener i ett manus, funderar ut vad som kan hända i kommande scener och vad karaktärerna ska få göra eller vara med om.
Nu är jag hemma igen, fylld av energi och kan ta tag i manuset igen. Sakta men säkert så byggs den nya berättelsen upp och idag har jag skrivit den första tredjedelen av berättelsen. Det är härligt när det börjar lika något och jag faktiskt tror på tanken att det kommer bli en hel bok.
//Barbara